I en värld koloniserad av bilder kan rörelsen och dansen försöka undfly dem för att i stället möta det taktila, sensuella, sköra och exakta.

The White Chapel är ett verk om att tillhöra en form och ändå inte känna sig hemma i den. Den utgår från en kropp som historiskt och samtida är lätt att läsa. Den utbildade, vältränade manliga kroppen. Den upplysta människan, den produktiva medborgaren, den algoritmiskt läsbara individen – alla har lämnat spår i samma form.

The White Chapel har sitt ursprung i London på 1990-talet, där marknaden trängde allt längre in i kulturen. Bilden blev allt mer värdebärande. Den ekonomiska expansionen förändrade både staden och människans sätt att presentera sig själv. Någonting öppnades. Någonting förlorades.

The White Chapel handlar inte om att återvända till en stark kropp eller en stark själ. Snarare om att återvända till en levd kropp och en levd själ: märkta av erfarenhet, motsägelser, misslyckanden, begär och minnen. Till det som finns kvar när representationen inte längre räcker.

I The White Chapel blir rörelsen ett sätt att pröva detta på nytt. Pröva möjligheten att befinna sig i en kropp innan den blir bild.

Johan Kärrman
utbildades vid Central Saint Martins School of Art and Design i London i början av 1990-talet. Sedan dess har hans arbete rört sig mellan konstnärliga och kommersiella sammanhang. Ett medvetet spretigt sökande har fört honom genom skilda praktiker, sammanhang och visuella språk. Återkommande har intresset kretsat kring bildning, estetik, teknologi, kropp och makt och människans behov av att både särskilja sig och tillhöra.

In a world colonised by images, movement and dance may yet attempt to escape them, to turn instead towards the tactile, the sensuous, the fragile and the exact.

The White Chapel is a work about inhabiting a form and still not feeling at home within it. It begins with a body that history has long known how to read and the present still does: the educated, well-trained male body. The man of the Enlightenment, the productive citizen, the algorithmically legible individual – all have left their marks in the same form.

The White Chapel has its origins in London in the 1990s, as the market pressed ever further into culture. Value increasingly came to reside in the image. Economic expansion altered both the city and the ways in which people presented themselves. Something opened. Something was lost.

The White Chapel is not a return to a strong body or a strong soul. It turns instead towards a lived body and a lived soul: marked by experience, contradiction, failure, desire and memory. Towards what remains when representation is no longer enough.

In The White Chapel, movement becomes a way of testing this again. Of testing whether it is possible to inhabit a body before it is turned into an image.

Johan Kärrman
studied at Central Saint Martins School of Art and Design in London in the early 1990s. Since then, his work has moved between artistic and commercial contexts. A deliberately wayward search has led him through disparate practices, settings and visual languages.
His recurring concerns include intellectual formation, aesthetics, technology, the body and power and the human need both to distinguish oneself and to belong.

Weld stöds av Stockholms stad, Statens kulturråd och Region Stockholm